People say your life is a dance on roses
They don't even know the steps
Anywhere you turn the thorns are making your feet bleed
When you run, when you sleep
the cuts get deeper

I will come looking when you hide
in my head, my deepest thoughts
From the dewy grass you are looking at the sky
Recognizing the stars, it's your home
You're not home now

How can you stay up
You're falling down
Get yourself up on your feet
You're still falling down
There's no use in hiding anymore
You're falling down

You used to fly over the clouds
Touched by the sun rays as you go
But for some reason you fell further to the ground
losing height as you steep
an angel wing-clipped

When you landed things exploded
and your splinters touched my heart
Now I'm standing here, pulling in your hand
you must fly, fly tonight
You can't stay here
It's not safe here

morgonens bussresa under kyliga himlar

Snabba steg. En, två, tre, fyra. Alla byxor äro dyra

Men inte mina, jag fick dem gratis. Av min bror

Tittar upp från mina fötter, ser dig, jag lovar tiden stanna

Rättar till min skjorta, ett allvarligt uttryck

du tror säkert jag är förbannad

Om du hade tittat alltså

Alla borde ha ett stalkerobjekt

något som kan likna ett mindre projekt

Man letar tills man blir galen, nästan knäckt

Men jag vill vad heter, vad du gör och var du bor

Var du varit, vad du gillar och vill bli när du blir stor

Det är ingen fråga om förälskelse,

jag lovar, det är inte som du tror

Det är bara något med dig som gör att jag sitter här och glor

Jag vet att du tar bussen, 07.40, varje morgon

Och det händer ju att jag åker med dig ibland

Vi är på samma plats, fast med långt avstånd

Du rättar till ditt hår när du går förbi

och jag ser

Ser dig gå förbi utan att du tittar tillbaka

Du tittar aldrig tillbaka och jag ler

För jag vet att du aldrig kommer titta

Det spelar ingen roll hur cool jag gör mig,

att jag ruffsar till mitt hår

för du kommer inte titta

För en rödlätt tjej med gröna ögon och fräknar

tittar inte på en pojkig blondin med pastellgröna ögon,

det är bara så

Fast det är helt okej, jag vill dig ingenting

Inte säga hej, inte att du tittar tillbaka

Jag vill dig ingenting

Det är knappt att jag vill veta

vad du heter, vad du gör och var du bor

Var du har varit, vad du gillar och vad vill när du blir stor

För jag vet redan vad du heter, vad du gör och var du bor
Jag vet inte var du varit, eller vad du gillar, men vad du vill bli när du blir stor

Du vill bli frisör

Pusselbitar har fallit på plats och jag är nöjd nu

Jag vill dig ingenting, jag är färdig

Titta inte.

Inte ens jag vet vad jag pratar om

Jag vill inte ha dig mer

vill bara gömma mig där ingen ser

orkar inte när folk ser på mig och ler

ler för saker som inte finns och saker som jag inte ber om

jag vill inte ha dig mer

i mina tankar

jag vill inte se dig framför mig där du springer fram till mig med öppna armar

armar som omsluter min kropp och du har mig så nära

så nära att jag kan höra dina hjärtslag, men inte dina tankar

vad tänker du?

kan man höra tankar?

jag vill inte ha dig mer

sluta få mig att tro att jag vill

jag vet vad jag vill, men ändå är jag osäker

om du säger att du vill ha mig, vad gör jag då?

vill jag ha dig om du vill ha mig? eller hur fungerar det?

jag vet ju innerst inne att du inte vill ha mig, inte som jag vill ha dig

men jag vill ju inte ha dig mer!

jag vet inte ens vad det är jag tänker

vad det är jag skriver

det bara glider fram under mina fingrar

och tangenterna skriker när jag slår på dem

men av någon anledning slutar jag inte slå

jag ska slå så hårt som det någonsin kan tänkas gå

jag vet inte ens vad det är jag tror jag vill tänka på

jag har något inom räckhåll, men det är ändå omöjligt att få

får jag tänka på dig ändå, trots att jag aldrig kan nå?

aldrig kan nå hela vägen framtill dina tankar, innuti ditt huvud

jag vet inte hur hjärnan fungerar eller hur den är uppbyggt

vet inte vad som gömmer sig långt där inne, där ingen ser

inte ens jag

det finns inte en ficklampa i världen som kan lysa upp

mina tankars mörkaste vrår

jag vill inte ha dig mer

jag är ganska säker på det.

du åker upp på vinden nu

ska ta ner dig igen när någon annan kan tänkas behöva dig

behöva dina kramar, behöva din tröst

behöva din värme, ditt skratt och din röst

men du pratar inte, du är stum

bara i min fantasi kan jag höra dig

för saker som är gjorda av tyg kan inte prata

inte på riktigt

jag ser galen ut, på riktigt, när jag pratar med dig

för du sitter bara där och stirrar på mig

jag vill inte ha dig mer!

om jag behåller dig, är jag ocool då?

du är ju inte på riktigt

När man ser tillbaka

Det jobbigaste med att gråta måste vara känslan av fullständig hjälplöshet. När näsan rinner minst lika mycket som ögonen. Hela ansiktet skrynklar ihop sig likt ett russin och allt som innan var i en normal hudton antar en rödflammig färg. Andningen blir hackig, precis som att den vägrar samarbeta i ens hopplösa försök att samla sig. Tårkanalerna sprutar upp onödiga mängder vatten och salt medan kinderna blir allt blötare och blötare. Snart är hela kudden dyngsur och inte hjälper det att man vänder på den, för andra sidan är minst lika dränkt. Huvudvärken smyger långsamt på långt bakifrån skallen på en. Förmodligen på grund av den förlorade förmågan att tänka klart. Att det ska vara så svårt att ge upp i tid. Minst sagt glamouröst.

I’m pale like snow and so very fragile,

if you play too much I’m sure I’ll break

I used to fly far up high but now I lie in bed,

a folded piece of paper with heartache

Returned from a journey, a journey with you

Strong wind and you were so uplifting

I must admit I had great fun,

In my head thoughts are constantly shifting

And once I hit the ground there were scrubs on my knees,

the bruises in heart made me cry

“I can’t believe you let me fall from that height!”,

I thought as I glanced at the sky

Hoped to get up there, to again hold your hand

but you left me to be a windless kite

Now here I lie in my bed, a folded piece of paper,

cursing myself through the night

Remembering a journey, the wind I fell in love with,

my memories are here to provoke

I’m pale and I’m fragile, you knew very well

but still you played with my guts until I broke

You can fix a kite once it’s broken

but how can it beautifully fly

when the scars are still hurting unspoken

and the desire of flying has died.

-SofiaALVrud

http://p1ggyp00p.tumblr.com/

I have my thoughts in my pocket. ♥